När himlen böjer sig ner och kysser jorden, då tänds ett människoliv. Det hände i mars 1930. Nio månader senare föddes Johannes Fernlund. Han skildrar i denna bok sin tillblivelse, uppväxt och ungdomstid. Därtill några efterklanger som når till Johannes nionde decennium.

Berättelsen följer ett svenskt barn som medvetet upplever det andra världskriget – med de spänningar som föregick kriget och de sprängkrafter som lämnade vår världsdel i trasor. Troligen slets också Johannes liv i trasor då, mitt i tonåren.

Men död kan förvandlas till liv. Det som är levande möter nya utmaningar. Livet har oväntade krafter och söker sig till nyamål. Hur gick det? Vi får följa Johannes skildring.

En flicka som föddes i Schlesien 1937 råkade korsa Johannes livsväg. Den unga kvinnan var Siegrun Hauschild och hon är medförfattare till denna skildring. Hon, vars namn betyder seger-runa, drevs av krigets stormvindar västerut i Europa. De båda unga förenade sina liv. I den senare delen av boken får vi i Siegruns dagbok under två år följa hur hon valde väg. Det blev en seger.

Ett människoliv kan vara kort, misslyckat och kanske brutet i förtid. Krukan föll i golvet, gick i kras, blomman borde slängas. Men ändå kan det finnas hopp om överlevnad och seger.

Du själv är en segrare. Du fick gåvan, det obegripliga livet.